Det finns ingen slutförvaring i något land i hela världen. Så ingen i hela världen vet ännu vart världens använda kärnbränsle ska ta vägen, i dom minst 100 000 år man tror krävs.
I Sverige har vi redan samlat på oss drygt 6 000 ton högaktivt använt kärnbränsle. Totalt i världen finns runt 370 000 ton lika högaktivt och därmed långlivat kärnavfall. Varje gram är så radioaktivt att det är livsfarligt och kan orsaka dödliga skador vid kontakt.
Det svenska avfallet ligger i så kallat mellanlager i Oskarshamn. Där kan det stanna i 30 år. Men ett eventuellt svenskt slutförvar ska ligga i Forsmark, bestämde kärnkraftsföretagens avfallsbolag SKB redan 2009. Och långt innan dess bestämde man sig för den lösning man fortfarande hävdar är den enda möjliga, fö ;r att slutförvara 12 000 ton.
Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning MKG befarar utsläpp av radioaktiva ämnen redan efter 100 år, med påverkan på havsbotten och hav och närboende.
Just nu är Strålskyddsmyndigheten SKB:s bästa vän. Den anser att man kan hantera oklarheter kring korrosion och läckage allt eftersom och tycker SKB ska få tillstånd att börja bygga.
Mark och miljödomstolen tar sitt beslut den 13 november. Sen är det regeringens tur. Som inte ens borde fundera på att överväga ett tillstånd, med så mycket oklarhet om något så livsfarligt som radioaktivt läckage.
Och det är ju inte heller så att kärnkraftsföretagen kommer att tycka att dom har ansvaret under dom minst 100 000 år som man tror ska räcka som förvaring.
Nyhet hämtad från Energinyheter 2019-10-29
