Ur klimatsynpunkt är det en fördel om en större del av tillväxten i skogen kan komma till användning. Finns biomassan kvar i skogen bryts den ner och koldioxiden som lagrats släpps ut igen, skriver Knut Persson.
Räknat som energi tas inte mycket mer än en tredjedel av tillväxten ut ur skogen. En stor del stannar alltså kvar och koldioxiden som trädet bundit från luften frigörs igen när biomassan bryts ner. Vi är vana vid att räkna tillväxt och avverkning i kubikmeter stamved. Och det är det viktigaste måttet eftersom det är stammen som är värdefull. Men det är faktiskt inte mycket mer än hälften av trädets totala tillväxt.
I tidningen Bioenergi publicerades före jul en artikel som vänder lite på begreppen. Tillväxt och avverkning redovisas som bunden energi och förutom stammen räknar man också in grenar, stubbar och rötter.
Skog på produktiv skogsmark i Sverige växer med 436 terrawattimmar (TWh) per år. Till sågverk och massa- och pappersbruk går 167 TWh, medan resten i stort sett stannar kvar i skogen. Att det inte är riktigt hela sanningen beror på att 15 TWh går till fjärrvärme som sekunda ved och grot.
Av det som stannar kvar är drygt 100 TWh ökat förråd i skog som inte avverkats. Grenar, stubbar och rötter bryts ner på ett par årtionden och de innehåller 138 TWh, alltså inte långt ifrån lika mycket energi som går till skogsindustrin.
Ur klimatsynpunkt är det utan tvekan en fördel om en större del av tillväxten kan komma till användning. Finns biomassan kvar i skogen bryts den ner och koldioxiden som lagrats släpps ut igen.
Artikel hämtad från Energinyheter 20200218
